Anslut dig till vårt nyhetsbrev

Det är helt gratis, bara fyll i din epostadress och tryck skicka.


  • Vårt äventyr i Peru – Inkaleden

    Här hittar du alla delar om vårt äventyr i Peru här: Vårt äventyr i Peru


    Inkaleden till Machu Picchu stärker sig över ungefär 3,5 mil vilket inte låter särskilt långt och ansträngande. Speciellt inte när man tänker att det tar 4 dagar att genomföra vandringen vilket motsvarar mindre än 1 mil per dag.

    Vi vandrar mycket här hemma i Sverige och brukar tycka att strax över 2 mil är en bra sträcka för en dag, därför tyckte vi först att 3,5 mil på fyra dagar lät som lite väl kort sträcka. Men så här i efterhand förstår vi varför det tog så lång tid att gå. Häng med så kommer vi gå igenom de olika etapperna vi tog oss igenom på vår vandring längs inkaleden till Machu Picchu.

    Dag 1 – Vandringens start

    Efter att ha spenderat en natt i det privata baslägret packade vi ihop våra väskor, justerade bärremmarna, fyllde på våra vattenflaskor och gav oss av mot incheckningen till inkaleden. Alla vandrare måste bli incheckade vid inkaledens start där man visar upp sitt pass och får en stämpel. Anledningen till incheckningen är för att myndigheterna ska hålla koll på antalet vandrare på leden. Max 500 personer får påbörja leden per dag vilket är anledningen till varför vi var vid incheckningen så fort den öppnade. Vår grupp bestod av 4 vandrare, 1 guide och 9 bärare.

    DSC_0346

    Vi var väldigt imponerade av bärarna som bar ryggsäckar som var nästan lika stora som de själva och vägde ungefär 20 kilo. Bärarna bar tälten vi sov i och alla annan utrustning som behövdes för att slå upp läger och laga mat. Utöver det bär bärarna oftast även vandrarnas egen packning. När man går leden ser man oftast att turisterna endast bär på en liten dagsryggsäck innehållande en vattenflaska och en tröja och låter bärarna bära deras resterande packning. Det är endast ett fåtal personer som faktisk bär sin egen packning hela vägen till Machu Picchu vilket vi så här i efterhand kan förstå för leden är stundtals väldigt fysiskt utmanande.

    Eftersom vi gillar utmaning och har en hel del erfarenhet av vandring valde vi att inte hyra in en bärare för våra väskor utan vi var fast bestämda om att själva bära hela vår packning till Machu Picchu vilket vi också gjorde. Vi uppskattade att vi bar på runt 12-15 kilo på ryggen lite beroende på hur mycket vatten vi hade i väskorna och under resans gång skulle det komma att kännas av.

    Större delen av dag 1 bjöd inte på någon direkt ansträngande vandring. Det var relativt plant i jämförelse med de följande etapperna och leden var en traditionell jordstig som är behaglig att vandra på. Vår guide Richard var väldigt behaglig, kunnig och mycket trevlig. Vi stannade ofta och Richard berättade inlevelsefullt om allt från blommar till de gamla inkabyggnaderna vi passerade.

    För att komma till vår lägerplats och avsluta dagen var vi tvungna att vandra ett par kilometer på sträckan som egentligen var ämnad för dag 2. Sträckan fram till lägerplatsen var otroligt brant och ansträngande vilket vi båda verkligen kände av. Luften börjar tunna ut och efter att ha vandrat i en hel dag var vi tvungna att ge det sista vi hade i vår bränsletank. När vi väl kom fram var det bara att lägga sig i tältet och vila i väntan på kvällsmaten och återhämta sig inför dag nummer 2 vilket är den längsta stigningen på hela vandringen.

    (Klicka på bilderna för att se de i större format)

    Dag 2 – Dead Womans Pass

    Tidigt på morgonen efter en uppfriskande frukost bestående av qunioa- och macagröt och en kopp cocaté gav vi oss av för att ta oss över Dead Womans Pass vilket är den högsta passagen på hela vandringen. Dead womans pass är 4215 meter över havet. Under dag 2 gjorde vi en stigning på ca 1000 meter under en sträcka på omkring 4 kilometer vilket betyder att det var väldigt brant och ansträngande samtidigt som luften blir allt tunnare och det blir jobbigare att andas. Det finns en anledning till varför vi inte har särskilt många bilder från dag 2 eftersom att dra upp kameran och ta bilder var energi vi inte kände vi hade råd att spendera. Här förstod vi nu varför de flesta vandrare hyrde in bärare till deras packning men eftersom vi lever med hälsa som livsstil just för att kunna klara av utmaningar som denna var det bara att bita ihop och sätta ena foten framför den andra.

    Vi genomförde stigningen upp till 4215 meters höjd från starten på omkring 3200 meter på 3,5 timme vilket enligt vår guide normalt brukar ta 5 timmar även för personer som inte bär sin egen packning. Vi kan idag lätt säga att den fysiska ansträngning vi utsattes för under vår vandring upp till toppen var den mest krävande vi någonsin upplevt och då anser vi oss ändå vara två personer väl förberedda för att genomföra denna vandring. Den tunna luften och packningen är det som gjorde vandringen mer ansträngande än vi hade räknat med. Även de stora vältränade amerikanerna vi passerade hade det jobbigt trots att de inte bar sin egen packning.

    Väl uppe på toppen kände vi oss väldigt nöjda att vi klarade av att ta oss hela vägen upp till toppen. Vi mötte ett antal personer som var tvungna att vända tillbaka på grund av den tunna luften och fysisk utmattning. Men efter att vi nått toppen var det dags att påbörja vandringen nedåt vilket var ännu en mycket ansträngande etapp. Från dead womans pass skulle vi gå ner nästan lika långt som vi gått upp och detta gjorde vi i stentrappor vars trappsteg var uppemot en halv meter höga, ojämna och väldigt hala när regnet väl började. Redan trötta från stigningen gällde det att hålla fokus för att inte trilla på de ojämna stenarna vilket var främst mentalt ansträngande men vi tog oss fram till lägerplatsen vid tidig eftermiddag. Resterande tid av dagen spenderade vi liggandes i vårt tält, äta och dricka massor av vatten för att återhämta oss och förbereda oss för dag 3.

    (Klicka på bilderna för att se de i större format)

    Dag 3 – Inkarunier och otroligt fin natur

    Under dag 2 fick vi inte se några ruiner från inkatiden men det gjorde inget eftersom vi behövde vara fokuserade på leden hela tiden för att ta oss fram. Dag 3 började precis som dag 2 med en brant stigning. Denna gången går vi dock uteslutande på en stenlagd stig i branta trappor som tar oss uppför berget och tillslut ned till sista lägerplatsen innan Machu Picchu. Under dag 3 tog vi oss över 2 bergspass vilket betyder att vi först var tvungen att gå upp för ett bergsparti, sedan ner för att sedan ta oss upp igen och tillslut bar det av nedåt till lägerplatsen. Även om vi inte alls gjorde lika långa stigningar som under dag 2 kände vi nu av att vi började tröttna i både muskler och huvud.

    Vi var fast beslutna om att ta oss i mål så det rådde inga tvivel alls om vi skulle klara oss till Machu Picchu. Men det krävs mycket styrka, uthållighet och fokus under den tredje dagen eftersom den till största delen går nedför i branta trappor och med en tung ryggsäck på ryggen gäller det att vara extra försiktig på det hala underlaget.

    Dag 3 bjöd på väldigt fin och skiftande natur och utsikten var otrolig. Inkaruinerna vi besökte längs leden var också väldigt fascinerade. Det är helt otroligt hur de lyckades bygga de här olika byarna på den här höjden och i den mycket ojämna terrängen. Det visar verkligen på inkafolkets ingenjörskonst.

    Vi kämpade på genom regnet som öste ner under större delen av tredje dagen och trots att vi hade bra regnkläder med oss blev vi blöta. Men det gjorde ingenting för väl framme på sista lägerplatsen fanns det duschar.

    Det är väldigt härligt med en skön varmdusch efter en hård dags vandring. MEN! Enda problemet här var att det inte alls fanns något varmvatten i duscharna utan det var iskallt och då menar vi verkligen iskallt. Johan är van vid att ta kallduschar vilket stundtals är lite av en morgonrutin för honom men när till och med han skriker som en liten flicka då är det kallt vatten i duschen.

    På kvällen åt vi kvällsmat tillsammans i mattältet precis som vi gjort de tidigare kvällarna. Maten som vi blev serverade under vandringen var helt otrolig. Vi fick färsk soppa som förrätt till varje måltid, det var olika typer av grönsakssoppor. Sen fick vi huvudrätt som bestod av t.ex. kyckling, fisk eller liknande och allt tillagades i bärarnas tält där kocken hade satt upp sitt kök. En av de nio bärarna som var med i vår grupp var kock som lagade all mat till oss. Han var väldigt duktig på att fixa glutenfria alternativ till oss. Efter huvudrätten fick vi alltid någon form av efterrätt, det var olika typer av gelé med bär. Lite sött för vår smak, de använder väldigt mycket socker i Perú, så vi åt inte så mycket av efterrätten men uppskattade ändå den otroligt bra servicen de erbjöd.

    Efter kvällsmaten tackade vi våra bärare för den här gången för det var nu vi skulle skiljas åt, tidigt nästa morgon skulle vi bege oss till Machu Picchu och vandrarna skulle ta sig till tåget för att åka tillbaka till baslägret.

    Sen var det dags att sova för vi var tvungna att vakna tidigt för att komma långt fram i kön till incheckningen inför sista etappen och så att vi skulle hinna till solporten, ingången till Machu Picchu, innan solen gick upp.

    (Klicka på bilderna för att se de i större format)

    Dag 4 – Machu Picchu

    Sista dagen, dag 4, var det en kort vandring till solporten vilket är ingången till Machu Picchu från inkaleden. Vi startade dagen redan strax efter kl 03 på morgonen med att äta frukost och packa ihop våra saker för att sedan bege oss till incheckningen som alla måste gå igenom innan de får påbörja den sista sträckan fram till Machu Picchu.

    När vi väl kommit igenom incheckningen som öppnade 05.30 skyndade vi oss för att hinna till solporten för att få se soluppgången över Machu Picchu. Vi var helt fokuserade på målet och kände inte av att vi varit på vandrande fot i 3 dagar. Den sista vandringen tog oss runt 1 timme och väl framme vid solporten satte vi oss ner, lättade över att vi nu var framme och kunde se solen skina sina första strålar över Machu Picchu. När vi tagit av oss våra väskor och satte oss ner kände vi nu hur smärtan började komma krypande från axlar, rygg och fötter som vi inte känt av innan när vi vandrade. Men med gott mod tog vi in alla intryck vi kunde uppifrån solporten för att sedan lite haltandes på grund av ömmande fotsulor gå den sista biten in i staden Machu Picchu.

    I Machu Picchu spenderade vi sedan flera timmar tillsammans med vår guide som väldigt inlevelsefullt berättade om staden, folket, samhällsstrukturen och byggnaderna.

    (Klicka på bilderna för att se de i större format)

    Sammanfattning av vandringen

    Att vandra inkaleden har varit någonting vi båda har haft som mål även innan vi träffades och blev ett par. Det känns otroligt roligt att ha varit med om den här upplevelsen.

    Vi läste på en del innan vi bestämde oss för att vandra inkaleden. Vi läste kommentarer från andra personer som vandrat leden som uttryckte att det inte alls var någon vidare fysisk ansträngning vilket var lite av den bilden vi hade innan vi påbörjade leden. Så här i efterhand kan vi lugnt säga att det är en tuff vandring, speciellt om man bär sin egen packning som vi gjorde vilket är undantaget då de flesta personer hyr in en extra bärare.

    Trots att det var mycket jobbigare att vandra än vad vi hade räknat med är den en upplevelse vi kommer bära med oss. Naturen är otroligt vacker och att vandra inkaleden är någonting vi verkligen kan rekommendera till alla som är vandringsintresserade. Det är en tuff vandring men om man inte vill bära sin egen packning kan man alltid hyra in en bärare och då blir vandringen mycket enklare. Men tänk på att förbereda dig innan du vandrar, se till att ha bra ingångna skor och träna på att vandra i kuperad terräng.

    För er som undrar bokade vi hela vår resa till Peru med Lime Travel och inkaleden genomförde vi med ett företag som heter EcoInka.

    Detta var sista delen från vår resa i Peru. Vi håller just nu på att fundera ut var vi vill åka nästa gång. Förslag mottages gärna! 🙂

    Vi hörs snart igen!

    Johan & Rebecca

    PS. Gilla Hälsa som livsstil på Facebook Instagram eller Twitter och glöm inte bort att anmäla dig till vårt nyhetsbrev.




    Relaterat innehåll

    3 kommentarer

    1. Ina

      Vilken upplevelse!!! Fantastiskt vackra bilder också.

      • Tack Ina, det var en upplevelse vi aldrig kommer glömma 🙂

    2. Pingback: Högakustenleden - Hälsa som livsstil

    Kommentera