Anslut dig till vårt nyhetsbrev

Det är helt gratis, bara fyll i din epostadress och tryck skicka.


  • Jakten på lycka, vår berättelse – Del 1

    Under de senaste åren har vi jobbat mycket med att hitta oss själva och vad som gör oss lyckliga. Vi har gått igenom upp- och nedgångar, bra och dåliga stunder och trots en stundtals kaosartad vardag lyckats definiera vår dröm. Men att ta steget ut i det osäkra är inte alltid det lättaste.

    Men nu sitter vi här i ett hus ute på landet med skogen som närmsta granne redo att satsa för att leva drömmen. Vi har valt att byta storstadens sus för skogens lugnande fågelkvitter, beredda att offra närhetens behag för att finna lugn, lycka och livskvalitet. Vi har sagt upp oss från säkra anställningar för att leva livet som entreprenörer och utforska friheten som medföljer. Än är vi är inte på långa vägar framme vid målet av vår resa, vi har bara börjat och vi vet inte riktigt vad som väntar oss men spännande kommer det bli. Fortsätt läsa om när jag berättar om hur all den här ”galenskapen” började. /Rebecca

    När Johan och jag träffades för snart fyra år sedan bodde vi i varsin lägenhet i olika städer. Johan i en tvåa som han köpt i Lund och jag i en liten hyresetta i Helsingborg. Vi hade nyligen avslutat våra universitetsstudier (med allt vad det innebar att ”leva studentliv”) och hade våra liv på olika håll. Vi åkte fram och tillbaka till varandra och det dröjde 1,5 år innan vi skaffade en gemensam lägenhet och i januari 2014 flyttade vi ihop i Helsingborg.

    Eftersom utbudet av hyreslägenheter inte är så stort föll valet på en nyproducerad lägenhet. En väldigt typisk nyproduktion med fönster från golv till tak istället för väggar, inklämd mittemellan andra hyreshus. Vi hade ett bra läge med närhet till ett väldigt populärt skogsområde, vilket ju är bra för oss som är hundägare.

    Vi kunde promenera tillsammans varje dag till och från våra arbeten eftersom Johan bytte jobb i samband med flytten och nu arbetade mindre än 5 minuter från min arbetsplats. Vi arbetade heltid båda två såsom de flesta gör, och som vi var tvungna att göra för att ha råd att bo i den dyra nyproducerade lägenheten och betala för den nya leasingbilen vi skaffat. Tillsammans hade vi en väldigt god inkomst och vi hade bara oss själva att ta hand om. Vi sparade ihop en stor summa pengar för att åka på en långresa till Peru för att vandra Inkaleden. Vi skulle vara iväg i en månad totalt.

    Efter några månader som sambos så kändes allt helt okej men inte så där jättebra som det borde göra, eller som vi tänkte att det skulle göra när vi äntligen flytta ihop. Vi var väldigt produktiva och presterade bra på arbetsplatsen och var aktiva på bloggen. Jag hittade min plats på mitt arbete efter ett år där, höll hög produktion och kvalitet och hade bra kollegor, det flöt helt enkelt på bra. Johan däremot jobbade också mycket men började må väldigt dåligt på sin nya arbetsplats med arbetsuppgifter, kollegor och chefer. Detta innebar att han blev alltmer innesluten i sig själv och blev till en person som inte brydde sig om något. Detta påverkade självklart relationen mellan oss, men även relationen till andra familjemedlemmar och vänner. Johan gick ner mycket i vikt och jag började få migränanfall flera gånger i månaden på grund av den känslomässiga stressen.

    Vi insåg snabbt att vi inte trivdes i vår nuvarande situation och i vår nya lägenhet så vi bestämde oss för att det var dags att flytta på nytt. Vi letade efter en bostadsrätt på bottenplan med en liten trädgård så vi kunde vara ute lite, släppa ut hunden och grilla när vi kände för det. Baserat på våra inkomster var det inga svårigheter att få ett lånelöfte och vi hittade en jättefin äldre lägenhet byggd 1920 med en egen uteplats. Perfekt! Flyttlasset gick i december 2014, alltså samma år då vi först flyttade in i nyproduktionen. Vi flyttade veckan innan jul och började samtidigt räkna ner inför vår kommande långresa.

    DSC00381

    DSC00379

    För att kunna åka på vår resa till Peru hade vi under året sparat in semesterdagar och hade därför inte tagit ut någon semester under året förutom en vecka vid midsommar. Vi körde på tills det började närma sig mars och avresa till Peru. Äntligen skulle vi åka på semester! Skönt tänkte vi men sista dagen innan semestern blev Johan kallad till möte på jobbet.

    Det var ett mycket otrevligt möte vilket i kort innebar att Johan fick klart för sig att han inte längre var önskvärd på arbetet utan uppmanades att under semestern fundera över om han ville stanna kvar på företaget eftersom det inte fanns något rättsligt skäl från företagets sida för uppsägning. Detta ett stort svart moln som följde med oss på vår semester och vi ägnade mycket tid under våra fyra veckors resande åt att prata, vrida och vända på situationen för hur vi skulle göra rent ekonomiskt om Johan valde att inte gå tillbaka till sitt nuvarande arbete. Samtidigt visste vi båda att Johans dröm egentligen var något helt annat, eller egentligen att vår gemensamma dröm var något helt annat.

    Jag var mycket tydlig när jag sa till Johan att han inte skulle behöva gå tillbaka till ett arbete där han inte ville vara och där han inte heller längre var önskvärd. Vi bestämde oss där och då för att Johan skulle säga upp sig och istället börja lägga mer tid på Hälsa som livsstil som redan tog upp mycket av fritiden.

    När vi kom hem från semestern gick Johan till sitt arbete och hade ett nytt möte med chefen, mindre än 30 minuter senare gick han därifrån igen med en sten lyft från sina axlar. Han slutade på studs! Detta var tillfället då han startade upp sitt eget företag och på riktigt började satsa på att göra det som han verkligen ville göra, vidareutveckla Hälsa som livsstil och utforska entreprenörsskapet.

    DSC_0550

    header_blue

    DSC01183

    DSC_0937

    Nu var vi däremot nere på bara en säker heltidsinkomst, med ett relativt stort lån, hyra och bil. Det var däremot aldrig ett alternativ att Johan skulle ta en ny anställning. Det tog tid för Johan att bygga upp sig själv igen, att hitta det som han vill göra och börjas tjäna in lite pengar i det nystartade företaget utifrån bloggen. Vi började också hyra ut vårt extrarum i lägenheten till korttidsgäster för att täcka boendekostnaden för att få det att gå runt ekonomiskt.

    När Johan nu började må bättre var det däremot jag som började må dåligt. Jag har alltid varit en person som inte visar för andra att jag är stressad, eller ens upplever mig själv som stressad utan det gnager på mig inifrån och jag är ibland dålig på att läsa av kroppens signaler. Fram tills dess hade jag varit fokuserad på att Johan skulle må bättre och ignorerat att mig själv och hur jag mådde. Under cirka 1 års tid grät jag mig allt för ofta till sömns och jag kunde oftast inte förstå varför. Jag tyckte inte att det var roligt med bloggen längre, jag ville inte baka eller laga mat, jag ville inte träffa andra utan helst bara ligga i soffan eller i sängen.

    Vi hade allt som vi till synes kunde tänkas behöva, men det kändes fortfarande inte rätt. Så fort vi fick tillfälle lämnade vi stan och körde ut till skogen. När vi vandrade kände vi oss som hemma, trots att vi då faktiskt hade lämnat vårt riktiga hem. I slutet på förra sommaren vandrade vi Högakustenleden. Detta var en fantastisk upplevelse för kropp och själv. Där och då sa jag till Johan att jag inte skulle vara kvar på mitt nuvarande jobb till nästa sommar och nu när jag skriver detta är det ”nästa sommar”.

    DSC00565

    DSC00784

    Under hösten 2015 var det tufft för mig och jag kände starkt att jag ville flytta igen. Däremot var jag rädd att Johan skulle tycka att jag var lite tokig som ville flytta igen när vi redan flyttat två gånger på ett år och precis börjat komma på plats ordentligt. Anledningen var inte bara att jag ville flytta utan för att jag ville sluta på mitt jobb. Vi visste båda att det ekonomiskt inte skulle gå att jag också säger upp mig från en säker anställning när vi bodde i en bostadsrätt i stan.

    Vid det här laget hade vi också på riktigt börjat inse att vi absolut inte trivs med att bo i stan. Så fort vi fick chansen satte vi oss i bilen och körde iväg ut till skogen. Det var alltid ljud omkring oss, alltid människor omkring oss och att bo så skapade en massa påhittade behov. Det är lättare att tro att man behöver en massa prylar när det alltid finns prylar runt omkring en.

    Varför bor vi då på den plats som vi tycker om minst och lämnar den för att kort besöka de platser vi tycker bäst om? Vi började prata om en total omställning. Jag skulle säga upp mig, vi skulle flytta ut på landet, vi skulle leva billigt och på så vis få mer frihet att göra sådant som vi tycker om.

    Frågan var bara hur vi skulle gå till väga?

     

    Läs fortsättningen i nästa inlägg.

     

    PS. Gilla Hälsa som livsstil på Facebook Instagram eller Twitter och glöm inte bort att anmäla dig till vårt nyhetsbrev.




    Relaterat innehåll

    12 kommentarer (Visa )

    1. Linda

      Spännande att följa er resa 😊 Tack för att ni delar med er!!

      • Tack själv Linda, vi är bara glada om andra kan känna sig lite stärkta av att läsa vår berättelse oavsett vilken väg i livet man sedan väljer.

    2. Kersti

      Verkligen trevligt få läsa om Er – livet är kompliceratt att leva – men ni verkar hittat er egen livsstil – har dock inte läst fortsättningen – men hoppas på det bästa …….. Få en underbar fortsatt fin sommar !!!!

      • Tack Kersti, det kan ibland vara lite läskigt att dela med sig om sig själv och sina känslor. Det underlättar verkligen att få så fin respons från dig :). En fortsättning kommer snart och det känns som att vi är på rätt väg. En underbar sommar önskar vi dig också!

    3. Kul att få läsa mer om er bakgrund! Lik vår men ändå inte =o)
      Ser fram emot nästa del!

      • Tack Tine, vi får prata lite mer nästa gång vi ses så vi får lära känna er och er bakgrund mer också. Finns troligen många likheter :). Ha det fint!

    4. Pernilla

      Tack för att ni delar! Vi är många som har stark längtan till naturen och landet. Det går att både leva och överleva gm att arbeta med naturen. Både jag och min man arbetar med/i naturen och driver företag med flera anställda. Önskar er allt gott och fortsätt följa er inre längtan och övertygelse 💚.

      • Tack så mycket för din fina kommentar Pernilla! Vad roligt att höra att du och din man driver företag med och i naturen, vi inspireras av sådana som ni och kommer att fortsätta prova oss fram för att hitta en livsstil som passar oss. Vi gläds åt att komma i kontakt med andra som tänker lite som vi.

    5. T

      Roligt att ni delar med er av er resa. Känner igen mig i mycket! Längtar tills jag får läsa vidare

      • Tack T, vad skönt att du kan känna igen dig! Ibland vågar, kan eller vill man kanske inte berätta för andra om allt som en tänker och känner med rädsla för att inte bli förstådd, men ofta visar det sig att det finns många som tänker och känner precis likadant. Nästa inlägg kommer inom kort!

    6. Carina Szabo

      Blir rörd när jag läser, men får även förståelse för en del som jag undrat. Kram

      • Ja du Carina, jag är som sagt inte så duktig på att alltid prata om hur jag känner så detta kanske klarade ut lite frågetecken. Men jag är så tacksam för att jag haft så fina kollegor :). Kramar från skogen 🙂

    Kommentera